Fattar inte hur jag orkar med mitt egna liv, allt är så svårt och känns som att hjärtat är i tusen bitar. Tänk om allt bara hade varit enkelt. Varför är det inte de? Vänner & kärlek något som är så viktigt borde vara enkelt men det är de inte, inte för fem jävla öre. Hjärtat skriker efter någon, tårar på kinderna var och varannan dag och allt gör bara ont. Orkar inte lägga ner energi på att vara ledsen mer, men de gör man ju hela tiden. När ska jag få må bra och slippa allt de jobbiga? Vill vara lycklig skratta både på insidan och utsidan. Men när man väl är själv blir de att man tänker och mår dåligt. Låt mig aldrig mer vara ensam. Kan inte någon vara hos mig hela tiden. Så jag är glad och glömmer allt annat? Någon som kan krama om en ibland och kanske säga att allt ska bli bra en dag.

Vart finns ni när jag behöver er?