Allt började på somaren mellan sexan och sjuan. Då våra "pappor" kände varandra eftersom dom jagade ihop! Vi fick veta att vi skulle börja i samma klass till hösten och började prata på den då heta sajten LUNARSTORM! ;) Vi pratade om allt mellan himmel och jord och umgicks lite i skolan, men det var inte förän på vintern året 2003 som de sa klick. Vi var med varandra dagarna i ända och väldigt fort blev vi bästisar ;)
Vi åkte till Grekland tillsammans (även min första utomlandsresa) vi levde livet. Osv.
14 februari 2005 är också en lite speciell dag då det hände oss något mycket mys ;) Kommer ihåg när ja ringde dagen efter och minns nästan varje ord jag sa. ;)
Sedan hände det som inte fick hända. Vi blev ovänner och kontakten vi hade började rinna ut i sanden. 3 tuffa år blev det men vi klarade oss igenom det också. Vi byggde upp kontakten igen och nu är vi lika nära varandra igen som vi var då.

Jag vet att vad som än skulle hända så kommer Ida alltid finnas vid min sida, hon är den som stöttar mig till 1000 även om man kanske inte alltid lir glad för det hon skriver så vet jag att hon har så rätt! Jag litar på henne mer än vad jag någonsin kommer att kunna lita på någon och ingen kommer någonsin kunna älska henne mer än mig. Det vi har är äkta vänskap. Folk tar oss som 1 person. För det Ida gör, gör även jag och tvärtom. I smsen man får står det inte längre "Vad gör du?" utan "Vad gör ni?"

Ida Nilsson, det är vi! <3 Då, nu & föralltid <3